Jacqueline Woodson tilldelades ALMA-priset 2018 och hennes självbiografiska Brun flicka drömmer gavs ut på svenska samma år, fint översatt av Athena Farrokhzad. Jag tycker mycket om att boken är skriven på prosalyrik, där en lång rad dikter bildar en helhet. Det gör den på samma gång lättläst, men också krävande då mycket finns skrivet mellan raderna. Det är dock ett bra sätt att få unga läsare att upptäcka lyrik.
I Brun flicka drömmer berättar Woodson om sin barndom, sin familj och sina syskon. Hur moderns släkt i söder har ett annat liv än faderns. Hur livet förändras beroende på var de bor och hur omgivningen ser på dem. Hon berättar också om sin kärlek till berättandet, men svårigheterna att skriva ner det hon tänker. Hur orden finns där, men vägrar fastna på pappret. Det är barnet Jackie som berättar, hon som valt ett enklare namn för att slippa skriva det långa och svåra.
Woodsons berättelse må vara självbiografisk, men det är också en berättelse om att växa upp i USA under 60- och 70-talet, då det inte gjordes någon hemlighet av att människors hudfärg hade betydelse och gav olika möjligheter. Rasismen finns fortfarande om än inte lika sanktionerad av samhället. Det är en av många anledningar till Brun flicka drömmer är en väldigt viktig bok. Jag rekommenderar den för år 8 och 9 och för gymnasiets kurser Svenska/Sva 1 och Engelska 5.
Om boken
Brun flicka drömmer av Jacqueline Woodson, Natur & Kultur, (2018), 12-15 år, 333 sidor
Originaltitel: Brown girl dreaming Översättare: Athena Farrokhzad
