Rymlingarna med text av Ulf Stark och bilder av Kitty Crowther blev Ulf Starks sista bok och det är en fin slutpunkt på en helt fantastisk författargärning. Det är en vacker och ganska sorglig högläsningsbok som på många sätt berör. Texten är, som alltid när det handlar om Ulf Stark, möjlig att ta till sig på många olika nivåer och de högläsningsböckerna är enligt mitt tycke de allra bästa. Den och de underbara bilderna gjorda av ALMA-prisade Kitty Crowter samspelar på ett lyhört och finurligt sätt och det här är en roman som kan användas på många olika vis i undervisningen. Jag har haft den som samtalsunderlag, jobbar med bilderna som skrivinspiration och låtit elever skriva alternativa handlingar.
Något så om handlingen i den är augustprisnominerade boken (2018). Farfar är en besvärlig en som ställer till det på sjukhemmet där han bor, han är arg mest hela tiden och besöken blir få. Hans namne, pojken Gottfrid, åker dit i smyg och bestämmer sig för att hjälpa farfar att rymma. Drömmen om att återse huset på ön i skärgården är stark och Lill-Gottfrid sätter planen i verket. Farfar ska få komma till platsen där han levt med sin älskade fru en sista gång, och det är (likt i Kan du vissla Johanna) barnet som är lyhört för den gamles önskan. Det blir ett äventyr för de båda där vemodet och hoppet går sida vid sida. Ulf Stark återkommer ständigt i sitt författarskap till de stora frågorna om livet och döden, vad som händer sedan efter döden vet ingen men han uppmanar oss alla att ta vara på den stund som vi har här och nu.
Det här är inte en bok jag skulle sätta i händerna på en elev att läsa på egen hand. Innehållet behöver högläsas, bearbetas och samtalas kring. Däremot kan jag tänka mig att den skulle vara perfekt att läsa i en familj där en äldre släkting närmar sig den dag då hen blir allt för sjuk för att kunna göra allt det som hen önskar.
Om boken
Rymlingarna, Ulf Stark (text), Kitty Crowther (bild), Lilla Piratförlaget (2018), 6 – 9 år, 144 sidor
