Fjortonåriga Ingrid kallas Iggy, men då hon befinner sig på nätet använder hon sitt alias Nattbarn. Iggy spenderar tid på olika forum, främst Emocore, som många tonåringar, eller vuxna för den delen. Ja, inte just Emocore då, men forum på nätet. Ställen där det går att träffa likasinnade. I vanliga livet finns det få av den varan. Iggy är ganska ensam, hon har få vänner och hennes mamma är mest intresserad av sin nya kille, som Iggy tycker är rätt läbbig. Jag gillar Iggy i all hennes fulhet och frustration. Hennes självständighet, hennes mod och hennes ärlighet. Det jag inte gillar är att hon tar onödiga risker.
När det är dags för skolfotografering börjar Ingrid prata med fotografen Han verkar gilla henne, trots finnar och fult hår. Han tycker till och med att hon är cool och det visar sig att de gillar samma musik. Trots att det skiljer många år mellan dem uppstår en speciell kontakt. De börjar kommunicera. Först på nätet och sedan via sms. Snart är det dags att ses i verkligheten.
Hanna Gustavsson har en mycket personlig stil. Nattbarn är annorlunda tecknad, inget är vackert, men det är ärligt och välgjort. Detaljerna finns i bilderna och de är alltid viktiga. Ingenting verkar finnas där av en slump. Ibland är de lite groteska, men alltid relevanta. Jag tror att de yngre läsarna kan lockas av bildspråket.
Nattbarn är en serieroman med en ung huvudperson, men jag vet inte om det är en bok för unga. Ämnet är allvarligt, men upplösningen gör att den blir ganska oskyldig. Jag tror att det här är en bok som skulle uppskattas av tonåringar, men här behöver nog vi lärare hjälpa till så att de hittar den. Många gånger har jag funderat på att göra ett projekt med grafiska romaner med mina elever, men det har inte blivit av. Kanske i år. Jag arbetar trots allt på estetiska programmet och har lärare att samarbeta med. Gymnasiet är en bra tid för Nattbarn, kanske kan den fungera även i år 9.
Om boken
Nattbarn av Hanna Gustavsson, Galago, (2013), Unga vuxna, 196 sidor
