Höstterminen närmar sig och när man börjar ettan så är det ofta extra pirrigt. I Emi Guner och Loka Kanarps femte bok om Nina: Nina i Ettan får vi följa med henne under den första tiden i första klass. Det börjar visserligen inte alls med den där första dagen i skolan efter ett långt sommarlov utan boken börjar på hemmaplan. Nina är förfärligt trött på att vara lillasyster och klagar för storasyster Julia. Mamma och pappa bestämmer sig då för att berätta för flickorna att efter jul så kommer det ett litet syskon i familjen och då kommer Nina minsann också att vara storsyster. Så får vi då följa Nina och hennes familj under hösten de går till simhallen och i skolan har de halloweenfest och livet i skolan och i familjen skildrar mycket utifrån de känslor som Nina känner.
Författarna sätter ord på många av de tankar som barn kan ha under det första skolåret och relationerna är i centrum. Bilderna är härliga och jag som arbetar på en mångkulturell skola uppskattar särskilt att det finns en mångfald av barn och vuxna representerade både i text och bild. Så ser det ut i många skolor och det är väldigt bra att det också syns i litteraturen. Det gillas! Jag uppskattade också det lekfulla språket, det är inte för de elever jag undervisar eftersom de inte ännu är på den nivån språkligt, men jag som vuxen tycker det är mycket charmigt.
Det här är en perfekt bok för alla i ”börja skolanåldern” och jag kan tänka mig att den fungerar riktigt bra som högläsning både hemma och i skolan.
Hitta till lärarhandledningen här!
Om boken
Nina i ettan, Emi Guner (text), Loka Kanarp (bild), Rabén & Sjögren, (2020), 6-9 år, 136 sidor
