Jennifer Nivens bok Som stjärnor i natten inleds med att huvudpersonerna Theodore och Violet möts uppe i skolans klocktorn. Violet har planerat att hoppa, Theodor har visserligen tänkt på att ta livet av sig, men det är inte därför han befinner sig i tornet. Istället blir det så att han räddar Violets liv. När de båda kommer ner är dock hela skolan övertygade om att det är Violet som räddat skolans mest udda elev, den knäppa Theodor Finch.
Violet har inte sett någon direkt anledning att leva sedan systern dog i en bilolycka, där hon var passagerare och Violet föraren. Hon försöker fungera normalt, men det går inte. Som en av skolans mest populära tjejer lever hon på många sätt ett enkelt liv, men tt upprätthålla en hyfsat normal fasad tar för mycket energi och nu orkar hon inte längre.
Finch lever i utkanten och passar inte riktigt in någonstans. Han bor med sin olyckliga mamma och sina systrar och tvingas besöka sin pappa och hans nya familj. Han avskyr det. I skolan tycker alla att han är hur märklig som helst och egentligen bryr han väl sig inte, men han skulle lika gärna kunna klara sig utan alla. Utan livet. I alla fall i de svarta perioderna, då han är övertygad om att det bästa vore att bara ge upp.
Den som ger honom hopp är Violet. Långsamt, långsamt lär de känna varandra, den populära tjejen och den utstötte killen. Båda olyckliga, men inte av samma anledning. En har drabbats av sorg, den andre av depression. Violet blir Finch enda vän på Facebook och de märker att de har en hel del gemensamt. Då de får i uppdrag att samarbeta kring ett projekt i geografi, som handlar om staten de bor i, blir de tvingade att umgås mer och mer.
Som stjärnor i natten handlar om trasiga människor som mår dåligt. Det som imponerar är hur levande Niven beskriver Finchs mående. Jag har sällan, om någonsin, läst en så bra skildring av depressionens påverkan på en människas liv. De är så vackert och så sorgligt att jag nästan går sönder. Konstigt nog är Som stjärnor i natten ingen svart bok, trots all svärta. Det är till större delen en kärlekshistoria mellan två ungdomar, som verkligen behöver varandra för att stå ut. Ibland är deras förhållande lyckligt, ibland mer komplicerat, precis som livet brukar vara. Ofta är det okej att leva precis här och nu, men det händer att livet utanför pockar på så mycket att det inte går att gömma sig och bara leva på kärlek.
Trots att Som stjärnor i natten inte är bara svart är den riktigt sorglig på sina ställen och det kan vara tungt att läsa om psykisk ohälsa. Alla elever är inte heller bekväma med det. För de som vill läsa en riktigt bra bok rekommenderar jag dock verkligen Jennifer Nivens bok, men eleverna bör i alla fall gå i 8 eller vara ännu äldre. Som stjärnor i natten har också blivit film och filmen är bra, trots att den skiljer sig en hel del från boken. Till exempel är den fantastiska inledningsscenen ändrad och det är mer svärta och mindre hopp i filmversionen. Det är synd.
Om boken
Som stjärnor i natten av Jennifer Niven, Gilla Böcker/Lilla Piratförlaget, (2015), 15+, 370 sidor.
Originaltitel: All the bright places Översättare: Ylva Stålmarck
