Ett bra sätt att låta elever möta lyrik är genom prosalyrik, romaner uppbyggda av en rad dikter. Dikter som både kan läsas separat, men tillsammans bildar en helhet. En av mina favoritböcker i genren är Vi är en av Sarah Crossan som är den annorlunda berättelsen om de siamesiska tvillingarna Grace och Tippi. En känslosam och mycket vackert skriven bok på enkel prosalyrik. Första dikten går så här:
Systrar
Här
Är Vi.
Och vi lever.
Är det inte fantastisk?
Att vi alls
finns
till.
Och det är det onekligen. Grace och Tippi är nämligen 16 år och det är en hög ålder för sammanvuxna tvillingar. De är sammanvuxna från höften och ner, men har två armar var. När de sitter ner är de nästan som vilka tvillingar som helst, men sanningen är att de på många sätt är helt annorlunda än andra, i alla fall fysiskt. Samtidigt längtar de efter precis samma saker som alla andra tonåringar.
Gracie och Tippi har alltid fått privatundervisning hemma, men nu har familjen inte råd med det längre och kommunen vill inte betala, istället erbjuds de en plats på privatskolan Hornbeacon High. Först var jag rädd över att berättelsen om skulle bli en sliskig, amerikansk historia där allt blir rosenskimrande, men Crossan kan bättre än så. Självklart glor skolkamraterna när figuren med fyra armar och två ben kommer i korridoren, men de flesta håller sig på avstånd. De får två vänner Yasmeen och Jon, vilket gör dem mer normala och mindre utanför. Visst är livet kanske inte helt okomplicerat, men inte heller onödigt svart. Istället blir balansen mellan de fysiska hindren och närhetens möjligheter väldigt bra. Kärleken mellan systrarna skildras fint och jag blir väldigt berörd under läsningen.
Runt Grace och Tippi finns ett helt team. Det är föräldrarna såklart, den supande pappan, den oroliga mamman och den arga lillasystern Dragon. Dr Murphy träffar Gracie för samtal regelbundet och Tippi som inte talar får ha hörlurar på sig. Dr Netherhall i rummet bredvid pratar istället Tippi, medan Gracie lyssnar på musik. Det är dock Gracie som är berättaren och därför den som vi får veta mest om. De fysiska hälsokontrollerna står doktor Derrick från och inte sällan följs han av en drös läkarstudenter som vill observera tvillingarna. Just känslan av att vara ett missfoster och ett utställningsobjekt tär på tvillingarna. Gracie berättar vid något tillfälle om hur rädd hon är för blickar. Samtidigt har de svårt att tänka sig att leva utan att sitta ihop med varandra. De är ett på gott och ont.
Vi är en är på samma gång en väldigt annorlunda och väldigt vanlig tonårsskildring. Dentar upp många viktiga saker om tonår, syskonskap och rädslor av olika slag. Jag tycker om hur skildringen av Gracies och Tippis liv är på samma gång en helt vanlig tonårshistoria och en unik sådan. Det är en allvarlig berättelse, men det finns ljusglimtar och det genomarbetade språket bidrar till att göra Vi är en till en riktigt fin läsupplevelse. Boken rekommenderas för högstadiet, men kan fungera väl både för äldre och yngre elever. Originalspråket är engelska och i engelskundervisningen passar den fint också. Då har du som lärare också fler böcker att välja mellan, då få av Crossans böcker översatts till svenska, trots att de vunnit en rad priser.
