Hanna Gustavssons andra bok om Iggy heter Iggy 4-ever och 2015 nominerades den till Augustpriset i kategorin för bästa barn- och ungdomsböcker och till Nordiska rådets pris årets därpå. Iggy går i åttan och tycker att det mesta i livet är skit. Hon hänger med bästisen Julle, men börjar tröttna lite på henne. Ännu värre blir livet när Iggys smartphone går sönder och mamma tycker att hon ska ha en gammal och ful skittelefon istället. Hur kan man ens leva utan att kunna kommunicera med en smartphone?
Relationen mellan Iggy och hennes mamma blir viktigare i den här boken. Kanske för att den utspelar sig mer i vardagen än föregångaren och dessutom under dagtid. Det gör Iggy 4-ever till en ganska vanlig historia, men det är ändå mycket som gör den ovanlig. En sak är de fantastiska illustrationerna där bild och text samspelar klockrent. Det brukar heta att mycket i en berättelse finns mellan raderna, men här finns också en helt egen tolkning av det som sägs och det som inte sägs, i bilderna.
Jag tycker mycket om det lugna tempot och den stillsamma humorn i Hanna Gustavssons böcker. Det händer massor, men det går att avgöra själv hur mycket man som läsare vill ta in på samma gång. Det är en bok att läsa om, där berättelsen med all säkerhet kommer att utvecklas för varje gång.
Första boken om Iggy heter Nattbarn och den är mycket bra den också, men jag tycker ännu mer om den lite mer stillsamma vardagsdramatiken i Iggy 4-ever. Det här är en bok som skulle passa utmärkt i undervisningen på högstadiet och även på gymnasiet. På högstadiet för att de befinner precis där Iggy är och på gymnasiet för att de kanske börjar få distans.
Om boken
Iggy 4-ever av Hanna Gustavsson, Galago, (2015), Unga vuxna, 220 sidor
