Karin Boyes dystopiska roman Kallocain har undertiteln ”roman från 2000-talet” och publicerades första gången 1940. Den utspelar sig i ett framtida samhälle kallad Världsstaten och vi får följa Leo Kall, en kemist som utvecklat sanningsserumet kallocain.
Det samhälle som beskrivs i Kallocain är väldigt organiserat. Alla människor bor i likadana lägenheter, har likadana kläder, äter samma mat och alla befinner sig under jord. Barn växer till större delen upp utan sina föräldrar och någon kärlek mellan makar verkar inte finnas. Människornas liv är dessutom helt klart begränsade och det är lätt att dra paralleller till Boyes samtid och diktaturer som Tyskland och Sovjetunionen. Staten styr allt och med hjälp av Kalls kallocain kan de dessutom tvinga fram människors innersta tankar.
När jag undervisar i kursen Svenska 2 brukar vi avsluta med ett lite friare klassikerprojekt, där eleverna får välja mellan ett tiotal klassiker som jag gjort läshandledningar till. Kallocain brukar vara uppskattad, även om språket gör att den inledningsvis uppfattas som lite svår. Själva upplägget med en värld som är konstruerad för att styra medborgarna är dagens ungdomar däremot väldigt bekanta med. Eftersom i princip alla har någon relation till moderna dystopier för unga som Hungerspelen eller Divergent har de andra verk att jämföra med, vilket gör läsningen mer intressant.
För den som inte riktigt fixar att läsa Kallocain i originalutgåva finns en bra, bearbetad version utgiven av Vilja förlag. På gymnasiets högskoleförberedande program hade jag inte använt den, men absolut på till exempel introduktionsprogrammen eller för yngre läsare. Bearbetningen ger en bra ingång till klassikerläsning.
Om boken
Kallocain av Karin Boye, utgiven första gången 1940
Bearbetad version utgiven av Vilja förlag, (2019)
