Det är krig i Syrien och i staden Homs bor Salama. När kriget började var hon en ganska vanlig tonåring som bodde med sina föräldrar och studerade till apotekare. Nu arbetar hon som volontär på ett sjukhus och bor hon i sin svägerska Laylas hem. Hennes mamma dödades i ett bombanfall, som också förstörde deras hem och både hennes far och bror är fängslade. På sjukhuset behöver den medicinska personalen all hjälp de kan få och trots att Salama inte är utbildad får hon till och med operera patienter. Rädslan för att dödas finns där hela tiden och det är otroligt farligt att röra sig i staden.
Så länge citronträden växer är skriven av Zoulfa Katouh, som har syriskt ursprung, är uppvuxen i Kanada och bor i Schweiz. Hon skildrar vardagslivet i Homs och bidrar till att levandegöra den lilla nyhetsbevakning som fortfarande kommer från Syrien. Rädslan för att dö, svälten och inte minst den ilska och bitterhet som karaktärerna känner gentemot de styrande i Damaskus. Citronträden växer knappt längre och staden Homs är sönderbombad. Samtidigt är det här ingen nattsvart berättelse och jag tycker speciellt om skildringen av Salamas jobb och allt som händer där. Intressant är det också att följa hennes tankar kring att lämna Syrien för en tryggare värld i Europa. En del av henne vill ta sig ut från Homs, medan en annan del vill stanna och kämpa. Det svåra beslut som en flykt innebär blir och sådana böcker behövs.
Primärt vänder sig Katouhs bok till läsare över 15 år och jag kan tänka mig att den kan funka i år 9 med mogna och duktiga läsare, men också i kursen Svenska 1 på gymnasiet. Självklart fungerar boken fint även för vuxna och jag är glad att jag läste den. Ibland är den kanske på gränsen till smörig, men det är en ganska välkommen kontrast till andra, mycket brutala scener. Som helhet är det ett läsvärd bok, inte minst för att levandegöra människor som lever i Syrien och även i andra länder.
Om boken
Så länge citronträden växer av Zoulfa Katouh, B Wahlströms, (2023), 413 sidor
Översättare: Åsa Kempe
