Stargate. En julberättelse av Ingvild H. Rishøi är ingen bok skriven för barn och unga, men den handlar om barn och jag tror att den kan passa unga läsare.
Vi får möta Ronja, en flicka som tvingas ta mer ansvar än andra barn i samma ålder. Ännu värre är det för hennes storasyster Melissa. De bor med sin pappa som ibland är nykter, men ganska ofta väljer spriten framför sina barn. När han är vid god vigör kallar han döttrarna för Stjärnan och Månen, Makaronen och Mellisen och Ronja Rövardotter och Melissa Moonlight. Annars bryr han sig mest om sin suparpartner Sonja, som också skulle kunna ses som någon slags flickvän.
Det närmar sig jul och när skolans vaktmästare ger Ronja en lapp om ett jobb som julgransförsäljare, som hoppet om en god jul väcks. Tänk om pappa kan få ett jobb, tjäna pengar och ha råd att ge systrarna ett julfirande värt namnet. Tänk om han kunde välja att jobba istället för att supa. Tänk om han kunde vara en pappa att lita på. När pappa får jobbet och kommer hem lycklig med granbarr på islandströjan verkar det äntligen ha vänt. I flera dagar går han till jobbet och snart fylls kylskåpet. Lite orolig blir Ronja när Sonja ringer på dörren, men pappa följer inte med henne ut, utan stannar hemma och reder ut yngsta dotterns hår.
Stargate. En julberättelse är en berättelse om hopp och svek. Om en pappa som kanske försöker, men inte lyckas speciellt bra. Om systrar som försöker ta hand om varandra och oväntade hjälpande händer. Det är en vacker bok både på insidan och utsidan. Lika sparsmakat som språket är, lika färgstarkt är omslaget. Jag tycker mycket om Ingvild H. Rishøis sätt att skriva och är glad att jag får lära känna karaktärerna, men ledsen över deras öde.
Om boken
Stargate. En julberättelse av Ingvild H. Rishøi, Flo förlag, (2021), 148 sidor
Originaltitel: Staregate. En julefortelling Översättare: Marie Lundquist
0 kommentarer