Femtiofem meter under ytan av Conny Palmkvist är en riktigt rolig, men också nattsvart skildring av livet som delas av en pojke och hans pappa. Bengt Gustav Luring heter pojken och han har en mamma också, men hon har försvunnit till Skåne med en man som heter Nilsson och nu talar hon bara med sin son på hans födelsedag. Den berättelse Bengt Gustav skriver om sina föräldrar uppskattas inte av fröken Esposito. Hon ville ha en realistisk historia, men fick en om en pappa som varit statsminister i Sverige och gift med prinsessan av Spanien. Fröken Esposito tror inte på det och inte heller på att pappa Luring kan koka hundra korvar, men se det kan han.
Bengt Gustavs stora förebild är fridykaren Guillaume Néry och han övar själv på att kunna hålla sig under ytan länge. Oftast gör han det i badkaret, men också i simhallen och då blir det reaktioner. Den som står för stabilitet i Bengt Gustavs liv är bästa vännen Lincoln. Hemma hos honom finns en annan värld, där Bengt Gustav inte behöver hålla andan. När han hittar en möjlighet att resa tillbaka i tiden och förhindra att hans pappa börjar dricka tar han den, men det är svårt att förändra ett liv även om man har tillgång till tidsresor. När pappa Luring verkar tycka att hans luringar, det vill säga flaskorna med alkoholhaltig dryck. är viktigare än allt annat känns det ibland hopplöst och den hopplösheten kan inte ens hundra korvar bota, men kanske lindra.
Femtiofem meter under ytan är ibland kanske lite väl hysterisk och humorn andas lite buskis. Palmkvist håller sig dock hela tiden på rätt sida gränsen och som läsare inser du att humorn är Bengt Gustavs enda chans att överleva, för om sanningen hade berättats som den var skulle boken blivit för svart för att läsas av någon. Speciellt barn mellan 9 och 12 år. Jag kommer att tänka på Ole Lund Kirkegaard när jag läser Palmkvists bok. Nu är den senare en skickligare stilist, men den avgrundsdjupa svärtan och den nästan hysteriska humorn har de gemensamt. Femtiofem meter under ytan är den tredje, fristående boken i en serie som utspelar sig runt Julaftonsgatan. Där bor Bengt Gustav och där finns ödehuset där han hittar portaler till den tid som gått.
Det här är en bok som jag tror kan gå hem som högläsningsbok. Den tar visserligen upp riktigt svarta och svåra ämnen, men det är också en historia som väcker många skratt. Palmkvist har ett fint sätt att beskriva rädslor på och även om få barn, förhoppningsvis, har det så kämpigt som Bengt Gustav har det, finns det mycket annat att känna igen sig i. Det krävs dock en modig lärare som har tid att ta de där viktiga samtalen om det lästa, då det här inte är en bok att sätta i händerna på elever utan att bearbeta den.
Om boken
Femtiofem meter under ytan av Conny Palmkvist, Bonnier Carlsen, (2024), 9-12 år, 180 sidor
0 kommentarer