Utan att passera gå är Lova Laksos nya bok och vi har förflyttat oss från det kalla norr till Gårdsten i Göteborg. Jag tror helt ärligt inte att det var hit Karla i Så jävla kallt längtade, när hon ville söderut. Gårdsten ligger nära Angered och har ganska nyss tagits bort från polisens lista över särskilt utsatta områden. Här är gatorna döpta efter kryddor och här bor bokens huvudpersoner. Issa och Nova är syskon och bor med sin mamma Elina. Elina är inte den mest stabila. I perioder är hon manisk och vill styra allt, medan hon i andra perioder är helt passiv. Något hon är säker på att att hon vill att Issa ska flytta ut. I en annan lägenhet i samma hus bor Aaden. Han kommer från Somalia och väntar på uppehållstillstånd. Under tiden läser han svenska och han bor hos Halima som blivit likt en mor för honom. Hans riktiga mamma har Aaden tappat kontakten med och han vet inte var hon och hans syskon är. Drömmer är att få uppehållstillstånd och sedan kunna få återförenas med sin familj.
Issa och Aaden turas om att berätta historien. Issa berättar om id-kortet där namnet Isak står och hur mycket lättare allt skulle vara om hon fick vara Issa. Hon berättar om hur det är att vara sjutton år, ha hoppat av skolan och sakna pengar. Om Bill, en äldre man som bor i en flashig villa i västra Göteborg, som ger henne pengar mot sällskap och närhet. Hon berättar om hur utsatt och äcklad hon känner sig och hur mycket hon behöver pengarna. Aaden berättar om den hopplösa väntan och sorgen när avslaget kommer. Om maktlösheten när Migrationsverket ändrar hans födelsedag till den dag när utvisningsbeslutet togs och gjorde honom vuxen. Hur det förändrade hans liv totalt. Han berättar också om Halima och den kärlek och trygghet hon ger honom. En trygghet som inte kan ersätta en familj, men som ändå gör livet tryggare.
Det hade kunnat bli för mycket när dessa två trasiga och utsatta människor möts, men Lova Lakso är skicklig på att skapa trovärdiga karaktärer som på många sätt är annorlunda och till och med lite skruvade, men ändå helt trovärdiga och relaterbara. Genom att vi får höra båda deras röster får vi också en bild både av hur de beskriver sig själva och varandra. Det är en oväntad och ovanlig vänskap som växer fram mellan dem och det är fint att följa. Finast är kanske hur Halima blir en trygghet för dem båda och kanske ännu mer för Issas lillasyster Nova. Det är starkt att läsa om hur den egne sonen valt en destruktiv väg och hur mycket skuld Halima känner för det. Att skuldbelägga föräldrar är lätt, men inte alltid rätt. Samtidigt är det svårt att se hur Elina, Issas och Novas mamma, kan ses som en lämplig förälder. Det är inte lätt att vara förälder och inte att vara barn heller. Det problematiserar Lakso på ett nyanserat sätt.
Om boken
Utan att passera gå av Lova Lakso, Rabén & Sjögren, (2024), 308 sidor
0 kommentarer