Noomi ska just börja gymnasiet och hon har valt en skola som ingen av hennes kompisar sökt. Däremot går hennes syster Lia där, eller ska i alla fall göra det, men hon är borta. Noomis och Lias familj är med i en kristen församling där reglerna för vad man får och framför allt inte får göra är stränga. Att umgås för mycket med människor utanför församlingen är till exempel ingenting som uppmuntras. Tvärtom. Lia har fått nog och flyttat hem till en av sina lärare. Kvar är Noomi och hon är långt ifrån säker på att församlingen är rätt för henne. För hennes föräldrar, speciellt hennes mamma, är församlingen däremot allt och de förlorar hellre en dotter än bryter med den.
På den nya skolan börjar Noomi ett nytt liv. Hon träffar Idde och de fikar tillsammans som vanliga tonåringar. Idde är också den som drar med Noomi till en teatergrupp som träffas efter skolan. Noomi går främst med för att hon hört att en av Lias kompisar är med där, men fastnar sedan i gemenskapen. Sedan träffar hon Nils och krockarna mellan det liv hon lever och det hon vill leva blir allt fler. Hennes föräldrar vill att hon ska komma direkt hem från skolan och tror inte riktigt på att Noomi måste stanna kvar för att jobba med grupparbeten varje eftermiddag. De är livrädda för att församlingen ska straffa även henne och lika rädda för att förlora en dotter till.
När jag läste Den största lögnen av Johanna Solberger tänkte jag på en elev jag hade för länge sedan, som revolterade mot sina föräldrar och den kristna sekt familjen tillhörde. Jag tänkte också på den grupp elever som tillhörde en ännu mer extrem sekt, där en av dem dök upp i ett reportage som handlade om avhoppare. Han hade förlorat hela sin familj. Kanske finns det lyckliga slut i berättelser som dessa, men klart är att det aldrig kan vara enkelt att välja mellan en familjemedlem och en församling. För mig som befinner mig utanför den världen är det på pappret enklare, men för medlemmar handlar det troligen om att välja mellan två tryggheter, två kärlekar. Solberger beskriver svårigheten på ett bra sätt. Konstaterande, utan att döma, men ändå med känslorna utanpå. En riktigt bra bok som kräver samtal.
Om boken
Den största lögnen av Johanna Solberger, Rabén & Sjögren, (2024), 12-15 år, 173 sidor
0 kommentarer